Så återstår årets sista möte 12-12-10 med ett program som ordföranden Erik kallat: ”Dixieland at it´s best.” Erik har låtit ana att det blir en form av frågesport varför penna bör medtagas. Papper erhålles vid mötet.

När det gäller beteckningar på jazzen som benämns ”Dixieland”, New Orleans”, ”Traditional och ”Classic” flyter dessa ofta ihop och det kan vara svårt att få fram några mer exakta definitioner för var och en av stilarterna. Utan att göra något försök att här reda ut begreppen kan dock sägas att en av tolkningarna av ”Dixieland” är att man menar den jazz som spelades av vita band i USA på 1915 – 1920-talet. Musiken var naturligtvis mycket influerad av svart musik och sättningen var oftast: kornett (trumpet), trombon, klarinett, piano och trummor.  Kornetten spelade lead och i avsaknad av bas fick pianot och trummorna stå för rytmen.

Den orkester som framförallt förknippas med ”Dixieland” är ”Original Dixieland Jazz Band” bestående av fem unga vita musiker från New Orleans. Bandet spelade 1916 i Chicago men flyttade 1917 till New York där det snabbt blev mycket populärt. Där blev man också det första jazzbandet att spela in grammofonskivor vilket ytterligare spred deras popularitet. Det mest kända namnet i orkestern var bandets ledare, kornettisten Nick LaRocca, och en stor beundrare av hans kornettspel var Bix Beiderbecke. 1925 lades bandet ner och 1936 försökte man sig på en revival som dock blev kortvarig och utan större framgång.

Keep Swinging!

Esbjörn