Program 16 april 2012

Bengt Ahlcrona är en välkänd musiker och ”tannamagare” som lika snabbt ger dig ett stomatolleende som han spelar minutvalsen på sin vibrafon. I familjen inryms även skönsjungande dottern Sara. Bengt talar under rubriken: ”Vibrafonister och vibrafoner”.

Vibrafonen har varit sparsamt presenterad tidigare i våra program – om än i något – men är självklart värd en mässa. Den har sina rötter i Afrika och introducerades i USA under 1920-talet. Den kallades till en början: ”Steel marimba” men utvecklades och förfinades till det som idag på engelska ofta bara kallas: ”the vibes”.

2012-04-16 Vibrafoner och vibrafonister

Först tackar vi Björn Thorell för hans snabba inhopp istället för Hans Ranert vid mötet den 12 mars. Björn förflyttade sig Europa runt både i tid och rum och presenterade orkestrar med de mest fantastiska namn och som inte många av oss – om ens någon – hade hört talas om tidigare. Det svängde riktigt bra om både tyskar, ryssar och andra européer och det var faktiskt trevligt att någon gång också få höra band som avvek från den ”den gamla vanliga fåran”

Aprilmötet handlar om vibrafonister och vibrafoner och vem är bättre lämpad att tala härom än vår vän Bengt Ahlcrona. Bengt är en duktig och flitigt anlitad vibrafonist (gå gärna in och lyssna lite på honom på Youtube) och vi ser fram emot det kanske första programmet i detta ämne i High Society.

Den första vibrafonisten jag kom i kontakt med var Red Norvo. Mina tidiga jazzår präglades mycket av Benny Goodman och hans ”sfär” och i den fanns även Norvo.  Han föddes 1908 och började som ung spela marimba. Han bytte sedan till xylofon för att runt 1944 helt gå över till vibrafon, samtidigt som han mer regelbundet började spela med Benny i hans kvintett och sextet. Den första inspelningen med Benny gjorde han dock redan 1933 där han spelade marimba och Benny gjorde ett av sina få framträdanden på basklarinett.

I slutet av 1920-talet spelade Norvo hos Paul Whiteman och där träffade han Mildred Bailey, sångerskan i bandet, som han gifte sig med 1933. Bailey var mycket populär under 1930-talet och har ansetts vara en av de första vita sångerskorna som röstmässigt kunde mäta sig med de svarta när det gällde sådant som frasering, värme och rytmik. 1929 hade Bailey träffat Hoagy Charmichael, som introducerade henne till sin nyskrivna ”Rockin´Chair”och på grund av hennes många inspelningar av den kallades hon sedan ofta för ”The Rockin´Chair Lady”.

Den mest uppskattade inspelningen av den sången gjorde Bailey 1937 med maken som orkesterledare och med bland annat Eddie Sauter som arrangör och på trumpet (började snart som framgångsrik arrangör hos Benny) Dave Barbour, gitarr (1942-3 hos Benny, gifte sig med sångerskan i bandet, Peggy Lee) och Moe Purtill, trummor. Hur det än är så är det väl inte Norvo och Bailey som i första hand nämns när vibrafonister och sångerskor från denna tid kommer på tal – det fanns ju samtidigt sådana namn som Hampton och Holiday. Paret bör dock inte glömmas bort, de båda har definitivt sin plats inom jazzen, och det var till exempel inte utan orsak som de kallades ”Mr and Mrs Swing”.

På tal om det ja, Keep Swinging !

Esbjörn