Vi var drygt 30 medlemmar och några prova-på gäster detta årets sista möte. Eftersom kvällen var helt förbehållen Leif ”Smoke Rings” Andersons gärning, hade vi räknat med att vara några till. Erik, kvällens programhållare, friskade upp minnet av ”Smoke Rings” under några minuter. ”Smoke Rings” (1925-77) var självfallet tongivande medlem i High Society under många år.
Esbörns opener var ”Love is just around the corner” i vilken vi fick höra svenskättlingen Don Fagerquists synnerligen njutbara trumpet. Hans farfar var från Sverige och Don själv (1927-1974) växte upp i Worcester,MA, och dog t f a njurprblem i Kalifornien. Han framträdde redan som trettonåring i olika band och vid 17 spelade han i Gene Krupa´s orkester. Han anses av många vara en av de mest underskattade trumpetarna. Det finns mycket om Don på nätet.
Erik hade lagt hela sitt program om Leif ”Smoke Rings” Anderson på en DVD-skiva. Det var som om Leif själv presenterade programmet. Erik satt lugnt på sin stol och lät Leifs unika röst kommentera de 21 låtarna som spelades upp. Vi lyssnade huvudsakligen till gamla godingar, de flesta från perioden 1935-55.
A propos Leifs skrovliga röst berättade Erik att han av en vän tipsades om en läkare som skulle kunna ”rätta till” den. Leif avstod bestämt från ett dylikt missdåd med orden: ”För jävulen man, that’s my personality”.
På vår specialsida om Leif kan du läsa mycket mer om Leif och klicka dig vidare till några av hans radioprogram.
Dessutom lyckades han klå Farbror Svens ”Barnens brevlåda” med ett, säger ett, program: 1786 för Leif mot 1785 för Farbror Sven. Med detta innehar han fortfarande svenskt rekord i antal program i samma programserie. Som signatur använde han hela tiden ”Smoke Rings” med The Casa Loma Orchestra och som avslutning under senare år ”Marlowe’s Theme” från filmen ”Farewell My Lovely”.
Det var en lätt nostalgisk afton, något som också framgick under uppspelningen. Såg jag inte också någon liten tår i någons ögonvrå? Lycka kan vara så mycket.
/Anders
Kvällens spellista kommer här. Klicka på listan om du vill läsa den i större format.

Larry föddes i Chicago 1925 men lämnade USA för Tyskland redan 1966 och han har haft en brokig karriär. Jobb som Dj på en lokal radiostation, drev en egen jazzklubb i Florida, haft radio- och tv-program på en station i Texas, varit nyhetsjournalist på dåvarande Cape Kennedy och under trettio år sänt program på kortvåg till Nordamerika från den tyska stationen ”Deutsche Welle”. Han har under sitt liv träffat och intervjuat många av ”de stora” inom jazzen, bland annat Jack Teagarden och Count Basie.
Som framgår av spellistan fick vi höra gammal fin jazz framförd av musikanter alltifrån Bunk Johnson och Jelly Roll Morton till Dave Pell och Wynton Marsalis. Larry lämnade inför varje låt lite information om vad som skulle framföras och vi fick kunskaper om både artister och orkestrar som vi kanske inte haft förut. Man får väl säga att Jans förmodan att Larrys program skulle passa oss stämde, för kvällens utbud av musik var så pass varierat att där borde ha varit en hel del för de flesta.
Hans föräldrar stöttade honom i sitt beslut att som 17-åring börja leva av, med och på musik. Första instrumentet var gitarr, sen blev det blås för hela slanten: klarinett, sax, flöjt mm. Och det är väl som klarinettist den stora massan känner honom. Klarinettisten George Lewis var hans tidiga och tydliga idol och så småningom fick Sammy spela med honom, George Lewis alltså.
Sammy slutade hos Colyer 1965. Han hade insett att det var till USA och New Orleans han måste bege sig för att träffa de stora pojkarna och få lira just den jazz han älskade. Han kom bl a att spela i det högt ansedda The December Band och vi fick lyssna på en härlig inspelning av ”A CLOSER WALK WITH THEE” (nr 2 på spellistan). Han uppehöll sig under 70-talet mest i USA och fick spela mycket med sin store idol George Lewis. 1978-79 spelade Sammy med Chris Barber’s orkester och vem var med där om inte – George Lewis. Alltid denne George Lewis.
Näst sista numret vi fick lyssna till (nr 15 på spellistan) var en hyllning till den evige George Lewis, som gick ur tiden nyårsafton 1968: ”HYMN FOR GEORGE”, där Sammy spelar på en av läromästarens klarinetter. Inspelad i Osaka, Japan, 1989.