2013-12-09 Erik Ekegren: Leif ”Smoke Rings” Anderson

Vi var drygt 30 medlemmar och några prova-på gäster detta årets sista möte. Eftersom kvällen var helt förbehållen Leif ”Smoke Rings” Andersons gärning, hade vi räknat med att vara några till. Erik, kvällens programhållare, friskade upp minnet av ”Smoke Rings” under några minuter. ”Smoke Rings” (1925-77) var självfallet tongivande medlem i High Society under många år.

Esbörns opener var ”Love is just around the corner” i vilken vi fick höra svenskättlingen Don Fagerquists synnerligen njutbara trumpet. Hans farfar var från Sverige och Don själv (1927-1974) växte upp i Worcester,MA, och dog t f a njurprblem i Kalifornien. Han framträdde redan som trettonåring i olika band och vid 17 spelade han i Gene Krupa´s orkester. Han anses av många vara en av de mest underskattade trumpetarna. Det finns mycket om Don på nätet.

Erik hade lagt hela sitt program om Leif ”Smoke Rings” Anderson på en DVD-skiva. Det var som om Leif själv presenterade programmet. Erik satt lugnt på sin stol och lät Leifs unika röst kommentera de 21 låtarna som spelades upp. Vi lyssnade huvudsakligen till gamla godingar, de flesta från perioden 1935-55.

A propos Leifs skrovliga röst berättade Erik att han av en vän tipsades om en läkare som skulle kunna ”rätta till” den. Leif avstod bestämt från ett dylikt missdåd med orden: ”För jävulen man, that’s my personality”.

På vår specialsida om Leif kan du läsa mycket mer om Leif och klicka dig vidare till några av hans radioprogram.

Dessutom lyckades han klå Farbror Svens ”Barnens brevlåda” med ett, säger ett, program: 1786 för Leif mot 1785 för Farbror Sven. Med detta innehar han fortfarande svenskt rekord i antal program i samma programserie. Som signatur använde han hela tiden ”Smoke Rings” med The Casa Loma Orchestra och som avslutning under senare år ”Marlowe’s Theme” från filmen ”Farewell My Lovely”.

Det var en lätt nostalgisk afton, något som också framgick under uppspelningen. Såg jag inte också någon liten tår i någons ögonvrå? Lycka kan vara så mycket.

/Anders

Kvällens spellista kommer här. Klicka på listan om du vill läsa den i större format.

HS - spellista 13-12-09 001

 

 

Program den 11 november 2013

Denna kväll var annorlunda. För det första var vi alla med om Sven Tollins 90-årsdag, för det andra tog Sten Ekegren oss in i HighTechvärlden. Det är onekligen ett avsevärt spann mellan dessa ”företeelser”.

Sven Tollin celebrerades med bubbel i glaset, blev livsvarig hedersmedlem i High Society samt hurrade vi trefaldigt skånskt. Nu är ju Sven bördig från Piteå och en och annan fann för gott att därför hurra hela fyra gånger. Sven tyckte nog att det var ett bra sätt att fira dagen på. Dessutom fick han en helsida i Sydsvenskan dagen till ära.

Sten presenterade och genomförde sitt program, Satchmo The Great, med den äran. Han använde sig av mobiltelefon och dator för att överföra filmerna digitalt från YouTube till vita duken och högtalarna. Det kallar jag HighTech.

Satchmo (1900 – 1971) växte upp under svåra förhållanden i New Orleans. Som 13-åring började hans kornettspel att uppmärksammas och från 14 levde han av musiken. Han flyttade till Chicago för att ingå i King Olivers orkester som andrekornettist, Sina första inspelningar gjorde han som sideman i King Olivers orkester 1923. 1924 flyttade han till New York för att ingå i Fletcher Hendersons orkester. Satchmo gick snabbt från klarhet till klarhet och nådde status som stilbildare och ikon på den internationella jazzhimlen. Han blev en legendar redan under sin livstid och turnerade världen över.

Bland annat imponerades han av Sidney Bechets individuella och improviserade spelstil. Satchmo såg Bechet som en förebild. Armstrong gillade scatsång högt och gjorde den populär. Det framgick klart av YouTubeklippen. Hans mycket karakteristiska och personliga stil gjorde också att han inte behövde många sekunder på sitt instrument innan han var igenkänd.

Vi såg inledningsvis ett härligt klipp från Newport Jazz Festival 1958. Det var spelglädje, tempo och en förtjust publik. ”When the Saints …” i ett rasande tempo med bl a Danny Barcelona på trummor och Jack Teagarden på trombon var läcker! Sen såg vi några minuter från en konsert i Tivolis Konsertsal (1933) med ”I Cover The Waterfront”. Till Tivoli återkom han många gånger.

Efter andra världskriget bildade Armstrong åter mindre grupper (oftast med trumpet, trombon, klarinett, piano, bas och trummor) under namnet Louis Armstrong All-Stars. Han höll stort sett fast vid denna sättning under åren som följde. Vi fick t ex se All-Stars i en film inspelad i Italien 1952, framförande en härlig ”Struttin´ with some Barbecue”. I en helt underbar version av ”When the Saints …” från ”The Five Pennies” (1959) sjunger Louis duett med Danny Kaye. En halsbrytande text, skriven av Danny Kaye’s fru, klarar de två elegant och med stor sång- och spelglädje.

Det finns mer att ta upp men de flesta av oss är sannolikt mycket väl bekanta med The Great Satchmo’s liv och prestationer. Personligen uppskattade jag Stens urval av allt som finns på YouTube rörande Satchmo. 50-talets alla fester och parties, när jag själv var i full färd med att upptäcka att stan var full av söta flickor med Brigitte Bardotrutiga kjolar och ljuva Audrey Hepburnögon, flimrade förbi på ett behagligt sätt. Vad vore livet utan en portion nostalgi då och då?

Vad var den gode Satchmo egentligen? En underhållande musikant eller en musicerande underhållare? Det vet jag inte, men kvar lever hans fantastiska utstrålning, hans oftast glada nuna, tonen i trumpeten, den skrovliga rösten, det glada skrattet. Han avled 1971 i New York; hjärtat orkade inte mer. Hans levnad från det fattiga livet i New Orleans till världskändisskap är närmast osannolik.

Stort tack till Sten för vad vi fick vara med om denna kväll! Och stort tack till dig Sven för att vi fick fira dig på 90-årsdagen. Nu har du uppnått samma status som Jan Lundgren: årsavgiftsbefriad hedersmedlem.

/Anders den 12 november 2013

 

2013-10-14 Larry Wayne

På detta höstens andra möte gästades vi av Larry Wayne och hans hustru Carin. Jan Lundgren hade tipsat om Larry, som varje måndagskväll har ett eget program på Radio Active i Ystad. I programmet, ”Larrys Jazztime”, spelas ”den bästa jazzen från första hälften av 1900-talet” och Jan menade att det borde passa oss bra.

Jack-Teagarden-Stars-Fell-On-Alabama-1940-1957-APELarry föddes i Chicago 1925 men lämnade USA för Tyskland redan 1966 och han har haft en brokig karriär. Jobb som Dj på en lokal radiostation, drev en egen jazzklubb i Florida, haft radio- och tv-program på en station i Texas, varit nyhetsjournalist på dåvarande Cape Kennedy och under trettio år sänt program på kortvåg till Nordamerika från den tyska stationen ”Deutsche Welle”. Han har under sitt liv träffat och intervjuat många av ”de stora” inom jazzen, bland annat Jack Teagarden och Count Basie.

Count_Basie_in_Rhythm_and_Blues_RevueSom framgår av spellistan fick vi höra gammal fin jazz framförd av musikanter alltifrån Bunk Johnson och Jelly Roll Morton till Dave Pell och Wynton Marsalis. Larry lämnade inför varje låt lite information om vad som skulle framföras och vi fick kunskaper om både artister och orkestrar som vi kanske inte haft förut. Man får väl säga att Jans förmodan att Larrys program skulle passa oss stämde, för kvällens utbud av musik var så pass varierat att där borde ha varit en hel del för de flesta.

SPELLISTA

1. Beal St. Blues                     Jelly Roll Morton
2. Buddy Bolden Blues           Wynton Marsalis
3. Livery Stable Blues             Orig. Dixieland Jazz
4. Wolverine Blues                  Benny Goodman Boys
5. Rockin’ Roller Jubilee          Erskine Hawkins
6. At the Jazzband Ball            Muggsy Spanier
7. Yellow Fire                           Ruben Reeves
8. Davenport Blues                  Bix Beiderbeck
9. I can’t get started                 Bunny Berigan
10. I had the craziest Dream   Dave Pell
11. And the Angels sing          Benny Goodman
12. Concerto for Trumpet       Harry James
13. West End Blues                Louis Armstrong
14. Just one Girl                     Wingy Manone
15. Stars fell on Alabama      Jack Teagarden
16. Pennis from Heaven        Count Basie
17. Down by the Riverside     Bunk Johnson
18. Cherry                              McKinney’s Cotton Pickers
19. Shirt Tail Stomp               Ben Pollack

2013-09-09 Sammy Rimington

Detta höstens första möte gästades vi av ingen mindre än Sammy Rimington med hustru Louise. Sammy bor halva året i Skåne och många är vi som upplevt honom live genom åren då han konserterat runt om i Sverige inte minst i Skåne. Om jag inte minns fel har Sammy också spelat på Ribersborgs kallbadhus, ett s k stenkast från den plats där kvällens begivenhet ägde rum.

Den synnerligen aktive pensionären Sammy, f. 1942, har varit professionell musiker sedan 1960 eller i hela 53 år. Och på den vägen är det. Keep playing Sammy!

Sammy RimingtonHans föräldrar stöttade honom i sitt beslut att som 17-åring börja leva av, med och på musik. Första instrumentet var gitarr, sen blev det blås för hela slanten: klarinett, sax, flöjt mm. Och det är väl som klarinettist den stora massan känner honom. Klarinettisten George Lewis var hans tidiga och tydliga idol och så småningom fick Sammy spela med honom, George Lewis alltså.

Med Ken Colyer spelade han i drygt fem år på 60-talet. Sammy kunde berätta om en spelning 1965 på Översten i Malmö med Ken Colyer’s band. Som exempel på hur det lät då, lyssnade vi på ”TIGER RAG” (nr 1 på spellistan).

Sammy Rimington2Sammy slutade hos Colyer 1965. Han hade insett att det var till USA och New Orleans han måste bege sig för att träffa de stora pojkarna och få lira just den jazz han älskade. Han kom bl a att spela i det högt ansedda The December Band och vi fick lyssna på en härlig inspelning av ”A CLOSER WALK WITH THEE” (nr 2 på spellistan). Han uppehöll sig under 70-talet mest i USA och fick spela mycket med sin store idol George Lewis. 1978-79 spelade Sammy med Chris Barber’s orkester och vem var med där om inte – George Lewis. Alltid denne George Lewis.

Bland dem Sammy spelat med nämns Louis Nelson, Big Jim Robinson, Kid Thomas Valentine, Captain John Handy. Vad George Lewis var för Sammy på klarinett, var Captain John Handy på altsax.

7624468Näst sista numret vi fick lyssna till (nr 15 på spellistan) var en hyllning till den evige George Lewis, som gick ur tiden nyårsafton 1968: ”HYMN FOR GEORGE”, där Sammy spelar på en av läromästarens klarinetter. Inspelad i Osaka, Japan, 1989.

Här vill jag gärna rekommendera dig att läsa ”Esbjörns betraktelser” där han ger en initierad bild av Sammy.

Sammy har en hemsida www.sammyrimington.com för den som är intresserad. Där kan du även beställa den bok han nyligen utgivit. E-postadress: sammywhammy@tiscali.co.uk.

Spellista Sammy Rimington 9/9 2013

1. TIGER RAG. Featuring Ken Colyer, live in Malmö 1965.

2. JUST A CLOSER WALK WITH THEE. The Decemberband. USA 1965.

3. GOD WILL TAKE CARE OF YOU. George Lewis. 50-talsinspelning av Ed Lewis.

4. GOD WILL TAKE CARE OF YOU. Sammy Rimington’s Swiss Selection. 50 years’ jubilee. Recorded in Switzerland 1993.

5. BABY FACE. The last session at San Jacinto Hall. New Orleans 1961.

6. ST PHILIPPE STREET BREAKDOWN. Recorded live 1972.Ken Coyler York Art Centre.

7. I ALWAYS BE IN LOVE WITH YOU. Alton Purnell. Recorded in Denmark 1973.

8. BURGUNDY STREET BLUES. With Louis Nelson in Japan 1987. Recorded live in Tokyo.

9. CLOE. Washington Avenue LP. Recorded in New Orleans 1980.

10. FINE AND DANDY. Sammy Rimington’s Quartet, featuring Al Casey. Recorded live in England 1983.

11. GEORGIA ON MY MIND. Chris Barber with Trummy Young and John Lewis. Recorded in Holland 1977.

12. REDWING. The Sammy Rimington Band, Swiss selection. Sammy Rimington 50 year jubilee CD. Recorded in Switzerland 1992.

13. THREE LITTLE WORDS. Live recording with Doc Cheatham at Sweet Basil, New York City 1992.

14. PANAMA RAG. You are the one; CD Recording, Australia 1997.

15. HYMN FOR GEORGE. Sammy Rimington plays the clarinet of George Lewis. Recorded in Osaka, Japan, 1989.

16. JERSEY BOUNCE. A Hot Night in Harlem. Recorded in New Orleans, 1998.

2013-09-09 Sammy Rimington

Snart dags för höstsäsongen som i tur och ordning bjuder på en 71-årig engelsman, en 88-årig (!) amerikan samt – i november och december – två medlemmar av släkten Ekegren. Trängseln i slutet av året beror på att det var svårt att annars få tiderna att passa för de två första föredragshållarna.

Den gäst som börjar säsongen, klarinettisten Sammy Rimington, får nog betraktas som celeber.  För när har vi haft en gäst som finns upptagen i varje seriöst jazzlexikon och som har spelat med Henry ”Red” Allen, Zutty Singleton, Ken Colyer, Benny Carter, Jabbo Smith, Chris Barber, Al Casey, Nappy Lamare, Doc Cheatham, Trummy Young, Sidney De Paris, George Lewis, Benny Waters och många andra storheter.

Inledningsvis lite historik om Sammy. Han föddes 1942 och växte upp i sydöstra London. Hans far var musikintresserad och snart hade Sammy lärt sig några ackord på hans gitarr. Han började ta gitarrlektioner och 15 år gammal startade han ett skiffleband men det var svårt att hitta en klarinettist.  När han fick höra några skivor med George Lewis blev han förälskad i denna nya musik han aldrig hört förut. George Lewis var vid den tiden kanske den främste klarinettisten under den revival som New-Orleansmusiken upplevde under slutet av 1940-talet och under 1950-talet. Sammy lånade en klarinett och började lära sig spela enligt metoden ”listen and learn” och snart hade klarinetten blivit hans huvudinstrument även om både alt- och tenorsaxen senare började användas.

Sammy övergav efter en tid skifflen och började med några andra likasinnade att spela New Orleansmusik och George Lewis band var det man beundrade och försökte efterlikna.  Man spelade på olika pubar i London och strax före sin födelsedag den 29 april 1960 blev Sammy kontaktad av trumpetaren Ken Colyer som frågade om han ville börja spela med honom eftersom hans klarinettist just slutat. Colyers orkester var vid denna tid det ledande revivalbandet i England och hade sina rötter djupt i de traditionella New Orleansbanden som Bunk Johnson och George Lewis.

Colyer påpekade att Sammy måste bestämma sig omgående eftersom han höll på att förbereda en treveckors turné i Schweiz i början av maj med George Lewis på klarinett som extra gäst. Sammy behövde inte tänka länge, det hela var ju som en dröm. Han tackade ja och lämnade snabbt sitt band och sitt jobb som motorcykelbud i London. Redan på sin födelsedag gjorde han sitt första framträdande med Colyer och i första veckan i maj stod han, nyss fyllda 18 år, på en scen i Schweiz och spelade klarinett bredvid sin idol George Lewis, då 60 år. En Askungesaga så god som någon, lite liknande vad Stan Hasselgard fick uppleva 1948 när Benny Goodman frågade honom om han ville spela i hans band.

Så startade alltså Sammy sitt liv som professionell musiker. Det skulle leda för långt att mer i detalj redogöra för hans fortsatta karriär. Sammanfattningsvis kan sägas att han flyttade till USA där han turnerade och spelade med många kända musiker. Han turnerade sedan i Europa med olika band och i början av 1980-talet hade han spelat in skivor med alla framträdande amerikanska och europeiska New Orleansmusiker. På 1980-talet träffade Sammy sin Louise från Ystad och 1986 gifte de sig och skaffade ett hus i Lilla Beddinge några mil öster om Trelleborg. Nu bor han omväxlande i Sverige och England och fortsätter att turnera i Tyskland, Japan och Australien eller där han är efterfrågad, nu med Louise som hjälper till med bokningar och annat som hör turnerandet till.

Några tips för att bekanta er med Sammy. Gänget som spelar just här kanske inte framför musik i den mest strikta New-Orleansstilen men Sammy visar vilken underbar musiker han är. Och så han svänger!  Gå in på Youtube, skriv in ”Sammy Rimington and the Ginger Pig Jazz Band Panama” i sökrutan, efter den välj i högra kolumnen ”Sammy Rimington Elaine McKeown the Ginger Pig Jazzband no buts” och efter den ”Sammy Rimington and the Ginger Pig Jazzband Red Wing.” Det finns sedan en hel del ytterligare inslag att välja på för den som så önskar.

Sammy och Louise har nyss givit ut en bok, ”A life in pictures,” där Sammys liv presenteras i bild och text. Boken täcker Sammys liv under 50 år från 1957 under uppväxten i sydöstra London och fram till 2007. Den är sprängfylld med foton, gamla konsertbiljetter, skivomslag, affischer, recensioner, tidningsurklipp och mycket mera. Den ger en god bild av hans fantastiska karriär och Sammy tar till mötet den 9 september med sig några exemplar av boken som kostar 350 kronor. Den är väl värd att köpa om man vill möta New Orleansmusikens utövare både från tiden när det begav sig och från dess revival. Boken har redan fått fina recensioner och utmärkt feedback av köpare från hela världen.

Så säsongens andra gäst nämligen amerikanen Larry Wayne som dock lämnade USA för Europa redan 1966. Han föddes i Chicago 1925 och redan som 16-åring startade han sin radiokarriär då han började som DJ på en lokal radiostation. Hans intresse för jazz föddes dock inte förrän han 1947 tillsammans med några vänner startade en jazzklubb i Pensacola, Florida. Efter några år hade han ett jazzprogram på radio som i början av 50-talet sändes dagligen från Houston i Texas. Under hans tid i ”Dixie Downbeat” som programmet hette, träffade han och intervjuade flera jazzlegender, bland annat Jack Teagarden. ”Han var en fantastisk trombonist och så skicklig att andra trombonister bytte stil eller slutade helt – de kunde helt enkelt inte mäta sig med honom. Till och med en storhet som Tommy Dorsey vägrade att spela solo i Teagardens sällskap” berättar Larry.

Efter ”Dixie Downbeat” fick Larry jobb på en radio- och tv-station i en stad i sydvästra Texas där han hade ett pop-program på radion och ett barnprogram på TV. Nästa anställning blev på en radiostation på dåvarande Cape Kennedy (numera Cape Canaveral) där det av naturliga skäl fanns en hel del att referera. 1966 fick han så ett erbjudande om ett jobb i Köln på den nordamerikanska avdelningen på kortvågsstationen ”Deutsche Welle” varifrån han under nästan trettio år sände radioprogram på kortvåg över hela världen.

Larry gick i pension i början av 90-talet och bor fortfarande kvar i Tyskland, i Lübeck, tillsammans med sin svenska hustru Carin men de har även ett hus i Ilstorp strax sydväst om Sjöbo där de tillbringar delar av året. Larry har sedan 1998 ett program, ”Larrys Jazztime” på Radio Active i Ystad. Där spelar han enligt honom själv ”den bästa jazzen från första hälften av 1900-talet” och han kan väl liknas lite vid en amerikansk Leif Andersson. Programmet sänds varje måndag klockan 21 – 23 på 103,9 Mhz. Sändaren når inte så långt som exempelvis till Malmö men programmet sänds samtidig på Radio Actives hemsida www.radioactive.se.

Slutligen hoppas jag att anslutningen blir stor redan från och med det första mötet. Sammy Rimington är en oerhört trevlig kille och väl värd en välfylld sal. Jag har dessutom avkrävt honom ett löfte att – om han nödvändigtvis skall spela någon musik av Kurt Weill så får det inte bli något ur ”Mutter Courage” utan något annat, t ex ”Speak low”.

Keep Swinging!

Esbjörn