Jazzen i Helsingborg

Jazzen i Helsingborg från kapitel 15, s 193-208 ur Arne Berglund et consortes bok
”Mätteslurkarnas gyllene tidsålder”, Helsingborg: Albe Media, 2016, där författaren och några av hans 42 ”medberättare” ger en livlig bild av stadens jazzliv.

Jan Persson – en av världens största jazzfotografer

Visste ni att Jan Persson i Köpenhamn var en av världens största jazz fotografer?

Det visste inte jag, Leif Ceder. Jan Persson har gjort flera foto omslag på några av mina skivor. Han verkar ha svenskt ursprung men är uppväxt i Köpenhamn. En av hans idoler är min favorit fotograf William Claxton.

Gå in på hans hemsida som är en guldgruva med fantastiska foton av jazzmusiker.

Jan Persson (1943-2018) has worked as freelance photographer since 1962 for Danish newspapers and magazines in and around Copenhagen. Early on he specialised on documenting the jazz scene, later also the visiting beat and rock musicians who visited Copenhagen during the sixties and the seventies. His works has been documented in a series of books and exhibitions (see under publications and exhibitions) and decorate more than 1000 LP and CD covers.

Jan Persson

Persson has supplied photos to Down Beat since 1962, Jazz Special (DK), Musica Jazz (IT), Melody Maker (UK) and Danish newspapers Politiken, Berlingske and Ekstra Bladet. Persson received the Ben Webster Prize in March 2004.

Jan Persson on Jan Persson

On March 12, 1960, at 6.42 a.m. the deciding event occurred which, unknown to me at the time, meant that my career had once and for all been determined.

A 16-year-old paper boy, I was sitting at a staircase reading the day’s paper. This was something I didn’t normally do, but a big front page picture of a handsome black saxophone player had caught my eye. Closer reading of the article showed it to be a tribute to Charlie Parker of the 5th anniversary of his death. A whole new world opened to me that I never knew existed.

A quick decision that morning on the staircase: the jazz scene needed further investigation. Fortunately I was living in a city, Copenhagen, that had great opportinities. Jazz clubs were thriving. The big jazz tours, e.g. JATP, came through town. There was jazz on the radio, jazz on the evening news, and the weekly magazines had articles on the jazz culture. It was a very open environment, so thriving that a number of prominent American jazz musicians preferred to live in little old Denmark. Among the first were people like Stan Getz and Oscar Pettiford. Later came Kenny Drew, Wild Bill Davidson, Dexter Gordon, Al Heath, Stuff Smith and Ben Webster. Besides, there were a number of musicians that felt so at home in the Danish jazz environment that they frequently prolonged their stays by weeks and even months. And they mixed with the Danish musicians, across musical boundaries and styles. It was in no way unusual at 1 a.m. to see Dexter Gordon or Ben Webster sitting in with a Dixieland band. They were simply a natural part of the Danish jazz scene.

It was of course the establishment of the Montmartre jazz club in St. Regnegade that confirmed the reputation of Copenhagen as an important jazz city. Countless artists and bands played in that small room, which seated less than 200 people. And it wasn’t just for a night or two that you could hear Sonny Rollins, a Dexter Gordon, a Johnny Griffin, a Roland Kirk or a Bud Powell. Often these bookings lasted from 2-3 weeks up to three months. No one else would be crazy enough to book the New York Contemporary Five, including among others Archie Shepp and John Tchicai, for three weeks, a Cecil Taylor for two weeks – or Albert Ayler next to Don Cherry.

Naturally, these at times exclusive avant-garde conditions could not last. After several attempts to save the place, St. Regnegade was forced to shut down.

On the ruins of the old Montmartre arose another by the same name in Nørregade. The owner here, Kay Sørensen, better known as Jazz Kay, was the complete opposite of Herluf Kamp Larsen. He was the world’s best business manager, but less knowledgeable about music. Fortunately he had the best experts to run the place. Thus, on opening night, Jazz Kay was able to introduce Charles Mingus and his Quintet. This reasonable laid out style of the place. Every musician, known as well as unknown, sooner or later played at Jazz Kay’s. Oscar Peterson was persuaded by Jazz Kay’s great business skills to play for three days for the door, and Miles Davis played his first club gig for 21 years on the Montmartre stage.

But all good things come to an end. Jazz Kay is dead and the legendary Montmartre exists no more. What does exist are these photographs, all taken of musicians I admire and love. Musicians that have given me experiences great and small throughout the years. Musicians that, although not physically present, live on through their extensive LP and CD productions. Musicians that are still close to my heart.

Jan Persson
(Preface to Jan Persson, Jazz Portraits, 1996)

Här en länk till hans jazzböcker

Nedan boken om Jazzhuset Montmartre med foton av Jan Persson och med min danske favorit jazzhistorikern Frank Büchmann-Möller som medförfattare. Frank har exempelvis skrivit de bästa böckerna om Lester Young och de är bättre än amerikanska biografier.

Frank Büchmann-Møller & Henrik Wolsgaard-Iversen
Montmartre, Jazzhuset i St. Regnegade 19, København K
(Jazzsign & Syddansk Universitetsforlag 2008)

On the initiative of the photographer Jørgen Bo and his wife Anne we formed a small company called Jazzsign around 2000. The only purpose of Jazzdesign was to make a book about Jazzhouse Montmartre. The birth was slow and troublesome. The book had Henrik Wolsgaard-Iversen as author, because he had worked as jazz editor and chief sub-editor for the culture department on the Danish newspaper Berlingske Tidende in the sixties, the heydays of Jazzhouse Montmartre. Frank Büchman-Møller, who was librarian at The Music Conservatory of Fyn, took care of who had played when and with whom and which LP’s were recorded in the jazzhouse. An extensive and a time-consuming piece of work. In my opinion not really such a bad book.

2022-12-07 Leif Ceder: På strövtåg bland jazzklubbar i New York

Jazzpågen Leif Ceder berättar om egna besök på klubbar i jazzens huvudstad ”The Big Apple” och guidar oss på en rundvandring bland dessa både i dåtid och nutid. Vi besöker således 30-talets Cotton Club och Savoy Ballroom i Harlem, fortsätter till jazzklubbar på 52nd Street på 40 och 50-talet och hamnar slutligen på dagens jazzklubbar i Greenwich Village. Det blir en historisk exposé i tid och rum.


Ylva, Nils och Leif Ceder utanför Blue Note Jazzklubb i Greenwich Village.





  • Charlie Mingus Big Band (utan Mingus) at Fez under Time Café – Moaning (1992)
  • Shelly Manne Quartet- Take the ”A” Train (1962)
  • Duke Ellington & his Cotton Club Band at Cotton Club – Old Man Blues (1930)
  • Benny Goodman and Chick Webb at Savoy Ballroom – Battle of the Century (1937
  • Ella Fitzgerald and Chíck Webb at the Savoy Ballroom- St. Louis Blues (1937)
  • Don Byas,Thelonious Monk, Kenny Clarke- Midnight at Minton´s (1941)
  • Dizzy Gillespie and Charlie Parker at Town Hall – A Night in Tunisia or Interlude (1945)
  • Art Blakey – A Night At Birdland – A Night in Tunisia (1956)
  • Miles Davis Quintet- Live at the Café Bohemia, NYC (1956)
  • Kenny Clarke featuring Cannonball at Café Bohemia – Hear Me Talkin´ To Ya (1955)
  • Vieux Carré Jazzmen at Arthur´s Tavern – Dance of the humble bumble bee (1969)
  • Frank Hewitt at Smalls – We Loved You – Polka Dots And Moonbeams (2004)
  • Art Pepper – Friday Night at the Village Vanguard – Las Cuevas De Mario (1977)
  • The Gene Harris All Star Big Band at Blue Note- Tribute To Count Basie – Captain Bill (1988)
  • The Boozegunks with Nils Ceder song and guitar at Cafe Wha? – One Way Ticket (2003)
  • Bill Evans – Live at Art D´Lugoff´s Top of the Gate- Emily (1968)
  • Charlie Mingus Big Band (utan Mingus) at Fez under Time Café – Hog Calling Blues (1992)


2022-11-09 Ulf Forsberg: Some Singing Ladies plus One

Filmtime. Med undantag för Billie, Ella, Anita och Sarah var det länge mest instrumentaljazz som gällde för min del. Dock har jag numera bättrats och tycker mig ha funnit en guldgruva med kvinnliga jazzsångare som jag gärna vill dela med mig av. Jag vill gärna behålla spänningen och avslöjar därför inte mina guldklimpar förrän vi ses den 9 november, då jag presenterar en kavalkad med jazzfilmer med dessa damer i ett program i Leif Andersons anda med undertiteln Someting old, something new, something swinging, something blue.


  • Nancy Howard 1.Angry Blues, w Dick Katz, 1993 3:54
  • Teri Thornton (Shirley Enid Avery) 2.Lullaby of the Leaves, 1960 2:48
  • Mary Stallings 3.Centerpiece w Eric Reed, Gerald Hall, 2014 7:00
  • Catherine Russell 4.Back O ´Town Blues w Mark Shane, 2009 2:38
  • Marty Elkins 5.There´ll Be Some Changes Made w Kellso, 2016 3:17
  • Nicki Parrott 6.Good Day w Rossano Sportiello, Ed Metz Jr, 2021 4:27
  • Roberta Gambarini 7.The JAMFS Are Coming w Griffin, Hargrove, 2004 7:38
  • Jane Monheit 8.Lover Come Back to Me, w Joel Frahm, 2003 3:35
  • Elizabeth Bougerol 9.Here You Are Again w Hot Sardines, 2019 3:51
  • Cyrille Aimée 10.Cheek to Cheek w Ryan Hanseler, 2019 5:40
  • Melody Gardot 11.Caravan w Irvin Hall & Charnett Moffett, 2010 7:47
  • Robyn Adele Anderson 12.Lullaby of Birdland 3:38
  • Veronica Swift 13.On the Street Where You Live, 2021 8:51
  • Lucie Horsch 14.Ornithology, 2022 2:49


2022-10-12 80-årsjubileet med Jan Lundgren

Den 12 oktober firade jazzklubben High Society i Malmö sitt 80-årsjubileum på Restaurang Ribersborg. Klubben bildades i oktober 1942 av ett gäng jazzälskande ungdomar, bl a Leif ”Smoke Rings” Anderson och Bengt Ranert. Den senare var klubbens ordförande i 65 år, innan han efterträddes av Erik Ekegren, som ledde verksamheten i ytterligare tio år. Nuvarande ordförande är Curt Borgenstam, som tillträdde 2018. Mötesrutinerna har hela tiden varit desamma – man äter en trerättersmeny, dricker gott och umgås innan det är dags för kvällens gäst att underhålla med ett föredrag illustrerat med jazzmusik.

Programansvarig har under många år varit Esbjörn Vrang, som har bjudit på många namnkunniga gäster. Under årens lopp har medlemmarna kunnat lyssna till Monica Getz, Sven Melander, Åke Arenhill, Björn Fremer, Sammy Rimington, Åke Stolt, Christer Borg med många fler, men lika ofta har programmet bestått av föredrag från medlemmarna själva.

Ordförande Curt Borgenstam berättar om klubbens historia och hälsar hedersmedlemmen Jan Lundgren välkommen.

På 80-årsjubileet berättade hedersmedlemmen Jan Lundgren om två av sina inspiratörer – Bengt Hallberg och Jan Johansson. Trots att den senare är äldre startade hans karriär senare, och Jan belyste med skivexempel de många likheterna i deras musik.

Jan Lundgren förbereder det sista.

Med sina 80 år är High Society Sveriges äldsta jazzklubb, och ser fram emot att driva verksamheten vidare under sitt motto: Keep swinging!

Jan Lundgren spelar CD-skivor med musik av Bengt Hallberg och Jan Johansson och berättar om dessa giganter inför en andäktig publik.

Curt Borgenstam, Ordförande i High Society

Foto och bildtexter: Leif Ceder

Sekreterare Lars-Holger Nilsson, Jan Lundgren och ordförande Curt Borgenstam.

2023-03-08 Sten Ekegren The Ed Sullivan Show

The Ed Sullivan Show.

Dags för Sten Ekegren och en del YouTube-klipp.

Ed Sullivan var en amerikansk journalist och impressario som ledde TV-programmet från en teater i New York mellan 1948-1971 och promotade nya talanger så väl som mer etablerade.

Programmet innehåller fina klipp med Basie, Ella, Louis och Duke m. fl. och även roliga kombos med bl. a. Duke och Ella.

YouTube har nyligen släppt många fantastiska klipp med världskända artister som uppträtt på The Ed Sullivan Show.

Journalisten Ed Sullivan letade upp talanger och många fick sina genombrott i hans TV-show, som sändes från en teater på 53:e gatan i New York mellan 1948-71.
Även etablerade artister medverkade många gånger i showen och den blev en institution i amerikansk TV.

Jag kommer att visa klipp med många av de stora jazzlegenderna och roliga kombinationer med t.ex. Duke Ellington & Tony Bennett samt Ella Fitzgerald & Sammy Davis. Även några ”modernare” musik-artister utlovas, så som the Supremes!

Sten Ekegren